Maria

Salam aleykom wa Rahmatullah wa Barakatuh!
Jag är en kvinna som är finska men är född i Sverige och har levt här mitt liv. Mitt liv har inte alltid varit så lätt, jag är 22 år nu och jag kan ibland sitta och tänka på vad mycket jag ändå gått igenom i mitt liv. Jag har fått flytta till och från olika hem i hela mitt liv, men det hela började när jag var…

i tonåren då jag stack hemifrån, det var början på ett nytt liv..men inte ett bra liv..jag hamnade i dåligt sällskap, umgicks med människor jag inte skulle umgåtts med.
Min skola började dala nedåt, det gick inte alls bra, så därför fick sociala myndigheterna flytta mig till ett hem för såkallade “problembarn”, där fick jag stanna i 3 år och försöka ordna upp mitt liv.

En dag satt jag med en av personalen som arbetade där, vi pratade mycket om livet, vi var båda vilsna och vi kom aldrig fram till vad meningen var med livet fastän vi satt där i säkert 2 timmar och reflekterade.

Jag har aldrig haft någon samhörighet med kristendomen fastän min pappa är kristen, men det är så med de flesta “nordbor” religon, politik och pengar är något privat och det pratar man inte om, punkt slut. Så hur mycket jag än frågade min far om Gud så fick jag aldrig nåt svar. Jag var så nyfiken på Gud att jag frågade främlingar runt om mig efter Gud, men aldrig fick jag ett svar..ingen visste riktigt. Men detta var när jag var mycket yngre.

Men nu tillbaka till det där hemmet, veckor gick och varje helg fick vi åka hem till familjen, men det blev mest en massa festande hos olika människor.

En dag så blev jag bjuden på en fest, och där fanns det en kille och vi fattade tycke för varann direkt, sen den dagen har vi varit tillsammans tills nu fast nu är det mera halal. Den här killen är en muslim, dock utövande han inte religonen, men han brann för sin tro när han berättade om den.

Jag kommer ihåg hur förälskad jag blev i religonen, den bara sjönk in i hjärtat på mig..den hade allt jag ville tro på. Moralen var min moral, tron på EN Gud var min tro..jag visste att det var rätt.

Men tyvärr tog det en tid innan jag började praktisera islam, men tack vare att jag var så nyfiken på islam så började den här killen också ta den mer på allvar, han började göra salat och läsa koranen, och vi växte båda in i religonen. Jag lärde mig göra salat, och Allahu Akbar , det tog inte mer än en månad kanske att lära sig hela bönen, jag har aldrig känt mig så stolt och så självständig.

Jag kände att om jag kunde klara av att lära mig detta, ja då finns det inga gränser.
Men jag var så ledsen för att de flesta nya muslimer säger att de fick en slags sötma..att de fick smaka på islams sötma, och det var jag så ledsen för, jag ville så gärna också smaka på den. Det tog tid och jag bad till Allah många gånger att jag ville känna denna sötma.

Men en natt drömde jag att jag satt i ett tåg och bara sa “Bismillah” Bismillah” hela tiden, och när jag vaknade var jag så glad, den hade ingen direkt mening, men jag kände att eftersom att jag sa bismillah så måste det vara så att islam finns rotat i mitt hjärta.

Den dagen när jag vaknade och tills jag gick och la mig igen hade jag ett leende på läpparna hela dagen, jag var så glad, jag älskade alla människor kändes det som, det var en helt otrolig känsla, och jag tror att det är den som kallas “sötma”. Jag kände inget begär feter det jordiska, jag såg bara framemot det nästa livet. Det är ungefär som att vara kär i någon fast en mycket mycket härligare känsla, Allahu Akbar!

HIJAB

Jag var faktiskt lite emot slöjan men det var igentligen bara för en orsak, jag ville visa upp mig, jag förstod inte riktigt syftet med slöjan, men det konstiga var att jag undermedvetet började ändra mina kläder till långkjolar, visade sällan hud, mest syntes bara håret.

Tiden gick och jag kände mig så ledsen för att ingen kunde se att jag var en muslim, jag ville att någon skulle hälsa på mig med orden “Salam aleykom”. Jag tänkte om jag tar på mig ett sånt där halsband där det står Allah osv..men det är lite krångligt varje gång jag ska in på toaletten..då måste jag ju ta av mig den.

Så på en sommar, den varmaste sommaren var det på köpet också, så bestämde jag mig för att ta på mig slöjan, jag hade inga kläder som ens matchade slöjan..jag var tvungen att ta på mig en stor yllekofta för att kunna täcka ordentligt, det var ganska komiskt och såg roligt ut, men jag brydde mig faktiskt inte, slöjan skulle jag har på mig till varje pris.

Mina föräldrar var absolut inte beredda på att jag skulle ha slöja på mig, men den dagen de fick se mig i slöja då var det skönt att få haft det avklarat men samtidigt jobbigt att försöka stå för den man är..man hamnar liksom i mitten av två helt olika kulturer och man vill i början gå alla till mötes, men det går inte, man blir själv så förvirrad.

Min far sa mest att jag aldrig kommer hitta arbete med slöjan, men faktiskt fick jag jobb, dock var det städjobb, men ett jobb är ett jobb. Har varit ofta ledsen för kommentarer från familjen, som att de skäms för mig osv..men alhamdulillah jag gör det här bara för att Allah ska se ned på mig med belåtenhet.

Men nu är det lugnt med familjen, vi respekterar varandra och de vet att jag står för det här, och vi älskar varandra och jag ber att Allah ska vägleda dom. Jag kämpar fortfarande med att försöka hitta mig själv i rollen som muslimah, försöker träna in mig i nya betenden som islam förespråkar.

Men jag har faktiskt fått så mycket snälla och fina kommentarer om min hijab från svenska människor, gamla som unga Mash`Allah, det värmer hjärtat mycket. Subhan Allah… jag skulle kunna säga så mycket mer, jag vill dela med mig av så mycket som hänt, men det skulle aldrig få plats.

Måste också berätta att två av mina vänninor som jag umgicks med förut mycket innan islam, de har också blivit muslimer, alhamdulillah, jag är så glad för detta för de betyder mycket för mig. Förut satt vi mest och drack kaffe och pratade massa strunt, nu sitter vi istället och lyssnar på föreläsningar, vi ber tillsammans och vi pratar nästan bara islam hela tiden och det är så roligt.

Jag vill avsluta med detta och säga att vi muslimer borde känna oss ärade att få vara muslimer att vara Allah`s slavar, tjänare..Subhan Allah. Tänk er att ni har en skål med frukter av olika slag, men du väljer bara de godaste och finaste frukterna, detsamma känner jag Allah har gjort med oss människor, så kära bröder och systrar, var stolta över dom ni är och visa resten av omgivningen det fina i islam.
Känn er hedrade.

Salam aleykom mina systrar och bröder, må Allah belöna er med Jennah.
Maria

Er syster i islam!!!